Transaktionsutgifter får beaktas vid beräkning av beloppsspärren

Som huvudregel får ett bolag som går med underskott ett år rulla vidare underskottet till nästkommande år. I vissa fall begränsas dock avdragsrätten för tidigare års underskott. För att förhindra handel med underskottsföretag finns regler som begränsar rätten att utnyttja tidigare års underskott om ett företag byter ägare. En sådan regel är den s.k. beloppsspärren. Beloppsspärren innebär att ett underskottsföretag inte får dra av tidigare års underskott med ett högre belopp än 200 procent av köparens utgift för att förvärva det bestämmande inflytandet. Med underskottsföretag avses ett företag som har ett kvarstående underskott från året före det år då det bestämmande inflytandet övergår.

I det aktuella fallet förvärvades under 2013 99 procent av aktierna i ett moderföretag med tillhörande dotterföretag, för 238 miljoner kronor. Både moderbolaget och dess dotterföretag hade vid förvärvet ett underskott från tidigare år. Vid beräkning av hur stort underskott som enligt beloppsspärren skulle falla bort till följd av ägarbytet inkluderade bolagen de transaktionsutgifter köparen haft för förvärvet om drygt 20 miljoner kronor. Transaktionsutgifterna avsåg konsulttjänster rörande bland annat upprättande av avtal och värdering i samband med förvärvet. 

Skatteverket godtog inte bolagens beräkning av beloppsspärren och ansåg att spärren skulle beräknas utan hänsyn till transaktionsutgifterna. Enligt Skatteverket avses med ordet ”utgift” i beloppsspärren endast köpeskillingen för andelarna. Både Förvaltningsrätten och Kammarrätten avslog bolagens överklagan med motivering att köparens transaktionsutgift inte kan anses utgöra utgift för att förvärva det bestämmande inflytandet.

Beloppsspärren ska beräknas utifrån utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet. Varken i lagtext eller praxis finns det däremot ingen närmare förklaring till vad som ska beaktas vid beräkning av utgiften. HFD anser därför att avgörande vikt bör läggas vid det övergripande syftet med regleringen. 

Syftet bakom spärregeln är att hindra handel med underskottföretag, inte att affärsmässigt motiverade ägarförändringar ska motverkas. Tanken är att tidigare års underskott inte ska påverkas av en ägarförändring om köparen är beredd att betala så pass mycket för företaget att affären inte skulle ha varit lönsam om köparen endast eller huvudsakligen hade varit ute efter företagets underskottsavdrag. I en sådan bedömning saknar det betydelse om betalningen avser köpeskilling för andelarna eller transaktionsutgifter för förvärvet.

HFD gör därmed en annan bedömning än underinstanserna och anser att transaktionsutgifter ska få beaktas som en del av utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet i ett underskottsföretag.

HFD gör dock ingen bedömning i frågan om de i fallet aktuella transaktionsutgifterna får räknas in – utan återförvisar målet till SKV för fortsatt prövning i den frågan.

Artikel av: Lisa Dahl, skattejurist Göteborg.

Som HFD konstaterar har det inte funnits någon klar vägledning när det gäller vilka utgifter som ska beaktas vid beräkning av beloppsspärren. Frågan är återkommande och kan i många fall avse utgifter av betydande belopp. Nu återstår bara en bedömning av vilka typer av transaktionsutgifter som är av sådant slag och har sådan anknytning till förvärvet att de ska få beaktas som en utgift vid beräkningen av beloppsspärren.

Beatrice Hultman, skattejurist Göteborg.

HFD, 2020-03-06, mål nr 605-19 och 606-19

Publicerad i Mazars nyhetsbrev Mars/April 2020.

Tillbaka till Innehållsförteckningen