Månadens case

Högsta förvaltningsdomstolen om stadigvarande vistelse. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) ändrar ett förhandsbesked och anser att en person bosatt i utlandet har stadigvarande vistelse i Sverige. Vidare fastställer HFD ett annat förhandsbesked om att en person inte har stadigvarande vistelse här.

HFD anser i mål 236-19 att en person som årligen vistas i Sverige under fyra sommarmånader inte vistas stadigvarande här. Personen har därutöver för avsikt att göra kortare och oregelbundna besök i Sverige som kan komma att uppgå till sammanlagt tre veckor.  Domstolen anser att vistelsen är av sådan omfattning att den är stadigvarande och ändrar förhandsbeskedet och förklarar att personen är obegränsat skattskyldig i Sverige.

I mål 2659-19 anser domstolen att en person som regelbundet varje år tillbringar tre sammanhängande sommarmånader och tre sammanhängande veckor i samband med påsken i Sverige inte stadigvarande vistas här. Att personen även gör kortare och oregelbundna besök i Sverige om sammanlagt högst två veckor medför inte att vistelsen är stadigvarande. Domstolen fastställde här förhandsbeskedet.

Artikel av: Ulrika Bergstrand, skattejurist.

"Begreppet stadigvarande vistelse är inte närmare definierat i inkomstskattelagen. I förarbetena till bestämmelsen redovisas praxis av vilken framgår att som stadigvarande vistelse i Sverige räknas i princip en sammanhängande tidsperiod om sex månader eller mer (prop 2004/05:19 s 30). Av praxis framgår dock att en person kan anses stadigvarande vistas i Sverige även om denne under ett år tillbringar färre dagar i Sverige än utomlands. I rättsfallet HFD 2018 ref 30 ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att en återkommande årlig vistelse i Sverige om fem sammanhängande månader är av sådan omfattning och sker med sådan regelbundenhet att den får anses utgöra en stadigvarande vistelse här. Att en person regelbundet tillbringar tre sammanhängande sommarmånader i Sverige ansåg domstolen däremot inte innebära att vistelsen ska anses stadigvarande här. Inte heller att denne därutöver gör kortare oregelbundna besök i Sverige om sammanlagt cirka 30 dagar per år innebär att vistelsen här är av sådan omfattning att den ska anses stadigvarande (HFD 2018 ref 30 II)

I det första fallet ansåg domstolen att enbart det förhållandet att personen regelbundet skulle tillbringa fyra sommarmånader i Sverige inte medförde att stadigvarande vistelse skulle föreligga.  Dock skulle de därutöver kortare och oregelbundna besöken om sammanlagt tre veckor göra att gränsen överskreds och vistelsen i Sverige bedömdes vara av sådan omfattning att den ansågs stadigvarande. 

I det andra fallet ansåg domstolen att enbart den omständigheten att personen skulle tillbringa tre sammanhängande sommarmånader och tre sammanhängande veckor i samband med påsken varje år inte skulle medföra att hon ansågs vistas stadigvarande i Sverige. Även om hon därutöver skulle göra kortare och oregelbundna besök i Sverige om sammanlagt högst två veckor skulle vistelsen inte anses vara av sådan omfattning att den bedömdes som stadigvarande.

Det är inte helt klart var gränsen går för när en stadigvarande vistelse anses föreligga. Kontakta våra skattejurister om ni har frågeställningar rörande stadigvarande vistelse."

Ulrika Bergstrand, skattejurist.

HFD 236-19       HFD 2659-19

Publicerad i Mazars nyhetsbrev Nov/Dec 2019.

Tillbaka till Innehållsförteckningen