HFD fastställer förhandsbesked om fast driftställe

Polskt byggbolag anses inte ha fast driftställe i Sverige i samband med deltagande i en byggnation i två omgångar med ett avbrott på fyra månader emellan uppdragen. Avbrottet ansågs inte som ett tillfälligt avbrott och den sammanlagda tid som man bedrev verksamhet här understeg därför tolv månader.

I det fastställda förhandsbeskedet hade arbete utförts för samma uppdragsgivare på samma plats och på samma objekt fast i två omgångar. Avbrottet mellan de olika arbetena som utfördes uppgick till fyra månader. Frågan var om detta avbrott skulle medföra att bolagets verksamhet pågått längre tid än tolv månader med den konsekvensen att bolaget då skulle anses ha fast driftställe här och därmed vara skattskyldigt i Sverige.

För att förstå Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) resonemang måste man titta på det skatteavtal som finns mellan Sverige och Polen, samt hämta vägledning från det modellavtal som används för att tolka bestämmelserna i skatteavtalet. I detta fall är det 2017 års modellavtal som är gällande.

I skatteavtalet finns en bestämmelse som säger att ”när verksamhet bedrivs i en stat av ett bolag med hemvist i en annan stat anses ett fast driftställe uppkomma om verksamheten bedrivs från en plats för byggnadsverksamhet under en tidsperiod som överstiger tolv månader” (artikel 5.3 i skatteavtalet mellan Sverige och Polen). Bedrivs verksamhet från en och samma plats uppstår därmed ett fast driftställe som medför att det utländska bolaget som bedriver verksamhet i Sverige blir skattskyldigt i Sverige. I fråga om vad som betraktas som ett ”tillfälligt avbrott” ges som exempel dåligt väder, materialbrist eller arbetskonflikter.

HFD kom fram till att arbetet, som utförts för samma uppdragsgivare, på samma plats och på samma objekt utgör en och samma verksamhet. HFD konstaterade att det drygt fyra månader långa avbrottet inte har sin grund i någon av de olika slags situationer som enligt kommentaren till modellavtalet ska leda till att det ska anses vara ett sådant tillfälligt avbrott i verksamheten som inte ska beaktas vid beräkningen av tolvmånadersperioden. Mot den bakgrunden anser HFD att endast den tid som bolaget faktiskt varit verksamt på byggnadsplatsen ska beaktas vid beräkningen.

Slutsatsen blev därmed att den av bolaget bedrivna verksamheten inte överstigit tolv månader varför bolaget inte anses få fast driftställe i Sverige.

HFD Mål 4135-18  

Mazars skattejurister kommenterar:

Enligt dubbelbeskattningsavtalet med Polen och OECD:s modellavtal uppkommer fast driftställe först om byggverksamheten pågår under en period som överstiger tolv månader. SRN ansåg att det rörde sig om två olika projekt och att inget av dem pågick i mer än tolv månader varför bolaget inte hade fast driftställe i Sverige. Skatteverket menade att det skulle ses som ett projekt som pågått under perioden den 27 augusti till den 17 oktober och att den period som bolaget inte utförde något arbete skulle ses som sådant tillfälligt avbrott som räknas med i tolvmånadersperioden. HFD fastställde alltså förhandsbeskedet, men motiverade det annorlunda. HFD menar att de två arbetena är olika delar av en och samma verksamhet men att avbrottet på fyra månader gör att man inte kommer upp i tolv månader eftersom endast faktiskt arbetad tid på byggnadsplatsen skulle ingå i beräkningen.

Kontakta gärna våra skattejurister för hjälp med frågeställningar runt fast driftställe.

Tillbaka till Innehållsförteckningen