EU-dom påverkar ej praxis vid uthyrning

Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att svensk praxis gäller avseende mervärdesskatt på uthyrning av enskilda bostäder i ett vårdboende. Skattskyldigheten omfattar inte själva boendet utan bara de gemensamma utrymmena.

Uthyrning av fastigheter ska som huvudregel inte beläggas med mervärdesskatt vilket innebär att fastighetsägaren inte heller får göra avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till uthyrningen. En fastighetsägare kan frivilligt bli skattskyldig för uthyrningen och därmed också få rätt att dra av den ingående skatten. Detta förutsätter bl a att uthyrningen inte avser stadigvarande bostad.

För två år sedan kom en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD mål nr 1113-15). Genom domen ändrades praxis för vad som gäller när ett bolag hyr ut till en kommun och det handlar om lokaler där det dels finns bostäder som hyrs ut till vårdtagare, dels gemensamma utrymmen. I domen konstaterades att bostäder som används som vårdboende ska ses som stadigvarande bostäder i mervärdesskattelagens mening. Därför kan dessa inte omfattas av frivillig skattskyldighet. Men övriga utrymmen som kök med allrum och tv-rum där kommunen bedriver omsorgsverksamhet räknas inte som stadigvarande bostad och därför kan frivillig skattskyldighet medges för dessa ytor.

Nu har HFD på nytt haft frågan, om frivillig skattskyldighet och vad som anses vara stadigvarande bostad, uppe för prövning. Bakgrunden är att ett fastighetsbolag vänt sig till Skatterättsnämnden för att få ett förhandsbesked. Bolaget hyr ut lokaler till en kommun. I lokalerna finns vårdbostäder och gemensamma utrymmen, personalutrymmen och övriga funktioner för boendet. Fastighetsbolaget ville veta om uthyrningen av lokalerna ska ses som en odelbar tjänst som i sin helhet kan omfattas av frivillig skattskyldighet eller om tjänsten ska delas upp och de äldres lägenheter räknas som en separat del som inte omfattas av frivillig skattskyldighet.

Skatterättsnämnden beslutade att lägenheterna för de äldre var sådan uthyrning av stadigvarande bostad som inte kan omfattas av frivillig skattskyldighet. Fastighetsbolaget överklagade förhandsbeskedet till Högsta förvaltningsdomstolen. I överklagandet åberopade bolaget en dom från EU-domstolen (Les Jardines de Jouvence C-335/14 EU:C:2016:36), och framhöll att den domen ändrat rättsläget i Sverige. Enligt fastighetsbolaget skulle det vara lika konstlat att dela upp bolagets tillhandahållande av lokalerna till kommunens omsorgsverksamhet som att dela upp kommunens omsorgsverksamhet i olika element.

I domslutet framhåller HFD att EU-domstolens dom rörde frågan om vilka tjänster som kan omfattas av ett i mervärdesskattedirektivet särskilt föreskrivet undantag från beskattning. Den bestämmelsen saknar helt samband med de bestämmelser i direktivet som gäller möjligheten för medlemsstaterna att medge frivillig skattskyldighet för uthyrning av fast egendom.

”Den inskränkning i rätten till frivillig skattskyldighet för uthyrning som avser stadigvarande bostad som följer av svensk lagstiftning och praxis har således stöd i direktivet.” skriver HFD.

Enligt HFD saknar det betydelse om bostäderna som hyrs ut används inom ramen för kommunens sociala omsorgsverksamhet när bedömningen ska göras om bolaget som hyr ut kan bli frivilligt skattskyldigt. I enlighet med tidigare praxis ska bolagets tillhandahållande således delas upp och skattskyldighet inte medges för den del av uthyrningen som avser vårdbostäderna. HFD fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 21 maj 2018 i mål nr 6665-17

Tillbaka till Innehållsförteckningen

Share