Ändrat rättsläge för momsmässig hantering av datacentertjänster

EU-domstolen har i målet C-215/19, A Oy, prövat om datacentertjänster (colocation) kan betraktas som sådan uthyrning av fast egendom, eller som tjänster med anknytning till fast egendom, som undantas från moms. Frågan har varit föremål för prövning ett flertal gånger i svensk rättspraxis och nu ändras rättsläget.

Datacentertjänster (s.k. colocation) d.v.s. uthyrning av en datorhall och plats i skåp för förvaring av kundens servrar i en datorhall, har i två tidigare avgöranden i Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) ansetts vara uthyrning av fastighet och därmed undantaget från momsplikt. Det faktum att lokalen har anpassats till kundens verksamhet på olika sätt och till olika omfattning har inte påverkat upplåtelsens karaktär. Eftersom datacentertjänsterna ansetts vara från moms undantagen fastighetsupplåtelse har bolag som tillhandahåller sådana tjänster inte haft avdragsrätt för momskostnader som uppkommit till följd av tillhandahållandet.  

I det prövade målet ställer tjänsteleverantören låsbara apparatskåp i ett datacenter till sina kunders förfogande, i syfte att kunderna ska installera sina servrar och utrustning däri. Skåpen är fastskruvade i byggnadens golv och kundernas utrustning skruvas fast i skåpen. Kunderna får inte någon egen nyckel till skåpen där de installerat sin utrustning, men kan på begäran få tillgång till en nyckel av en bevakningstjänst som är tillgänglig dygnet runt. Tjänsteleverantören tillhandahåller kunderna underordnade tjänster såsom elektricitet och olika tjänster för övervakning av temperatur och fukt, kylning etc. för att säkerställa att servrarna används under optimala förhållanden. 

EU-domstolen noterar inledningsvis att undantaget från moms enbart omfattar verksamhet som utgör ett passivt tillhandahållande av fast egendom. Om tillhandahållandet även innefattar en rad andra kommersiella åtgärder såsom övervakning, förvaltning, kontinuerligt underhåll och tillhandahållande av andra anläggningar, utgör uthyrningen av fast egendom inte, med undantag för mycket speciella omständigheter, det dominerande inslaget i tjänsten. 

Enligt EU-domstolen var tillhandahållandet av aktuella tjänster inte begränsade till ett passivt tillhandahållande av en plats till sina kunders förfogande. Kunderna garanterades inte en rätt att ta platsen i besittning som om de var ägare till den och kan därmed inte utestänga andra personer från att erhålla en sådan rätt. Vidare ansåg domstolen att de skåp som tillhandahålls inte i sig själva kan kvalificeras som fast egendom enligt mervärdesskattedirektivet, eftersom byggnaden inte skulle vara ofullständig utan dessa och de kan flyttas utan att byggnaden förstörs eller förändras. Det kan således inte vara fråga om uthyrning av fast egendom.  

EU-domstolen slår därför fast att de aktuella datacentertjänsterna inte utgör sådan upplåtelse av fast egendom som undantas från skatteplikt. 

 

Artikel av Louise Tensetti, skattejurist Mazars i Malmö.

 

Undantaget för upplåtelser av nyttjanderätter till fastighet ska tolkas restriktivt och i princip endast omfatta passiva fastighetsupplåtelser. Det grundläggande kännetecknet för uthyrning är hyresgästens exklusiva rätt att, under en avtalad tidsperiod mot ersättning, använda en fastighet som om denne vore ägare av den och motsätta sig att någon annan får en sådan rätt (jfr EU-domstolens dom i mål C-284/03 Temco Europe). 

Undantaget omfattar också underordnade tillhandahållanden om tillhandahållandet är en del av upplåtelsen av nyttjanderätten, till exempel upplåtarens tillhandahållande av gas, vatten, elektricitet, värme med mera till hyresgästen. När sådana tjänster prissätts och faktureras separat baserat på faktisk förbrukning kan det emellertid vara fråga om fristående skattepliktiga tjänster, vilket vi redogjort för i tidigare nyhetsutskick. 

Det kan ofta vara svårt att avgöra om kringtjänsterna är underordnade fastighetsupplåtelsen (d.v.s. hela tillhandahållandet momsfritt), om fastighetsupplåtelsen är underordnad kringtjänsterna (hela tillhandahållandet momspliktigt) eller om det i själva verket rör sig om flera tillhandahållanden som ska hanteras fristående från varandra momsmässigt. Rättspraxis på området är omfattande och det är förhållandevis svårt att se den röda tråden i många av dessa domar. 

På senare tid har vi noterat en viss förskjutning mot att tillgång till utrymme allt oftare betraktas som underordnad i förhållande till upplåtarens tillhandahållande av kringtjänsterna, d.v.s. att sammansatta tjänster som medför ett mer aktivt utnyttjande av fastigheten än vad ett traditionellt hyresavtal typiskt sett innefattar blir fullt momspliktiga (exempelvis när det gäller tillhandahållande av mässanläggningar, konferensarrangemang eller mötesplatser med gemensamma arbetsplatser). 

Aktuellt förhandsavgörande från EU-domstolen skiljer sig från HFD:s tidigare bedömningar av colocation-tjänster, där uthyrning av plats för servrar i särskilt anpassade byggnader under jämförbara förhållanden har ansetts utgöra uthyrning av fast egendom (HFD 2008 not. 48 och 2016 ref. 75). HFD:s praxis har medfört att verksamheter som tillhandahåller dylika tjänster inte har kunnat göra några avdrag för ingående moms på utgifter vid uppförande och drift av sådana anläggningar, eftersom det i regel inte har gått att bli frivilligt skattskyldig till moms vid upplåtelsen. 

Det hade varit bra om EU-domstolen fått möjlighet att pröva om datacentertjänsterna skulle bedömas som ett eller flera tillhandahållanden, eftersom den gränsdragningen inte är alldeles självklar. Förutsättningarna i den nationella domstolens frågor begränsade tyvärr EU-domstolen till att utgå från att det var frågan om ett samlat tillhandahållande i det här fallet. 

Hur som helst klargör EU-domstolen på ett välkommet sätt var gränserna går för upplåtelse av fastighet.  HFD:s tidigare uttalande rörande klassificeringen av colocation-tjänster kan inte längre anses avspegla gällande rätt, vilket är en positiv nyhet då den tidigare tolkningen har lett till onödiga kostnader som missgynnat svenska aktörer till förmån för utländska konkurrenter. Domen innebär ett förändrat rättsläge och påverkar situationen för inblandade parter, inte minst vad gäller frågan om skattskyldighet, var sådana tjänster ska anses omsatta samt avdragsrätten för ingående moms. 

Enligt vår uppfattning bör samma resonemang bör kunna föras inom andra branscher där utrymmen ställs till kundens förfogande med inskränkningar i nyttjanderätten samtidigt som det förekommer omfattande inslag av kringtjänster i avtalet. EU-domstolens bedömning kan därför även få betydelse för andra branscher. Det återstår att se hur Skatteverket och förvaltningsdomstolarna kommer att tolka avgörandet framöver. 

Kontakta oss gärna om ni vill veta mer om vilka verksamheter som kan tänkas vara berörda och om det finns möjlighet att få avdrag för historiska momskostnader till följd av det ändrade rättsläget.  

Johan Östholm, skattejurist och momsexpert Mazars i Helsingborg.

Du hittar domen på: A Oy, C-215/19, ECLI:EU:C:2020:218 

Publicerad i Mazars nyhetsbrev Aug/Sept 2020.

Tillbaka till Innehållsförteckningen

Vill du veta mer?