Kammarrätten lyfter fram Skatteverkets bevisbörda för att påföra Skattetillägg

Kammarrätten i Jönköping har i två domar, 2021-03-29 samt 2021-04-07 markerat att det är Skatteverket som har bevisbördan om enskild skattskyldig ska påföras skattetillägg. I denna artikel behandlas dessa domar samt bevisbördan i skattemål.

I domen från den 29 mars 2021, mål nr 3797-19, var fråga om ett aktiebolag hade rätt till avdrag för ingående moms.  

Aktiebolaget ägdes av AA som även bedrev konsultverksamhet genom en enskild firma. AA:s enskilda firma hade fakturerat aktiebolaget men inte redovisat utgående moms. Kammarrätten ansåg det oklart varför omsättningen inte redovisats i AA:s enskilda näringsverksamhet samt att det fanns omständigheter som gav anledning att ifrågasätta om det över huvud taget hade skett en momspliktig transaktion mellan den enskilda firman och aktiebolaget. Kammarrätten fann därför att aktiebolaget inte hade rätt till avdrag för den ingående moms som belöpte på fakturan. 

Kammarrätten i Jönköping framhöll emellertid i sin dom att Skatteverket inte visat att det klart framgår att aktiebolaget saknat rätt till momsavdrag och att de uppgifter som lämnats till grund för avdraget var felaktiga. Kammarrätten fann därför att det inte styrkts att aktiebolaget lämnat en oriktig uppgift och att det därmed saknades grund för att påföra aktiebolaget skattetillägg.  

I domen från den 7 april 2021, mål nr 1291-1292-19, ansåg Skatteverket att ett aktiebolag saknade avdragsrätt för ingående moms dels eftersom bolaget inte bedrev momspliktig verksamhet (ekonomisk verksamhet) och dels på grund av att avdraget avsåg stadigvarande bostad. 

Förvaltningsrätten konstaterade att bolaget inte bevisat att det bedrev momspliktig verksamhet eftersom bolaget under den i målet aktuella tidsperioden bl. a.  inte hade utfört något arbete eller ställt ut några fakturor. Förvaltningsrätten fann dessutom att Skatteverket haft rätt att neka bolaget momsavdrag på den grunden att avdraget avsåg inköp till en stadigvarande bostad. Förvaltningsrätten delade Skatteverkets bedömning att bolaget lämnat oriktig uppgift och att skattetillägg därför skulle påföras bolaget. 

Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att bolaget inte gjort sannolikt att det bedrivit ekonomisk verksamhet. När det gällde det påförda skattetillägget framhöll kammarrätten emellertid följande. 

”Bolaget har inte gjort sannolikt att det bedrivit ekonomisk verksamhet. För att skattetillägg ska kunna påföras måste dock Skatteverket visa att det klart framgår att bolaget inte bedrivit sådan verksamhet. Skatteverket har inte åberopat någon bevisning i den delen. Att bolaget inte uppfyllt sin bevisbörda beträffande verksamhetens omfattning medför inte att det klart framgår att bolaget har lämnat oriktig uppgift. Skatteverket har inte heller i övrigt åberopat omständigheter som gör att det klart framgår att bolaget har lämnat oriktiga uppgifter.” Kammarrätten fann därför att förutsättningar för att påföra bolaget skattetillägg inte var uppfyllda. 

 

skatt-kommentar png

 

Rättssäkerheten i skattemål i förvaltningsdomstolarna (dvs främst förvaltningsrätter och kammarrätter) är till och från föremål för debatt. 

Det är relativt ovanligt att domstolar – på sätt kammarrätten gjort ovan – tydligt gör skillnad på bevisbördan i sakfrågan och skattetilläggsfrågan.  

När det gäller bevisbördan kan sammanfattningsvis sägas att det är Skatteverket som har bevisbördan för att en intäkt finns och det är den som vill göra avdrag som har bevisbördan för att rätt till avdrag finns. I den vanliga skatteprocessen sätts bevisbördan till ”sannolikt”, vilket innebär att om en skattskyldig vill göra avdrag för en kostnad i näringsverksamhet eller göra ett momsavdrag ska den skattskyldige göra sannolikt att avdragsrätt finns. Som vi sett i kammarrättsdomarna ovan ansågs inte de skattskyldiga ha visat (dvs gjort sannolikt) sin rätt till de momsavdrag som var ifråga. 

Skattetillägg får emellertid endast påföras om den skattskyldige lämnat en s.k. oriktig uppgift. Det är Skatteverket som har bevisbördan för att den skattskyldiga har lämnat en oriktig uppgift. I Skatteförfarandelagen (49 kap. 5 § ) kan man bl. a.  läsa att en uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att en lämnad uppgift är felaktig. Detta innebär att Skatteverket ska göra ”mycket sannolikt” att den lämnade uppgiften är felaktig. 

Även om de skattskyldiga i målen inte kunde visa (göra ”sannolikt”) sin rätt till avdrag slog kammarrätten fast att det inte innebar att Skatteverket därmed bevisat (gjort ”mycket sannolikt”) att de skattskyldiga hade lämnat oriktig uppgift. 

Frågan om oriktig uppgift har lämnats är således en särskild prövning där Skatteverket har bevisbördan. Det är viktigt att påminna förvaltningsdomstolarna om detta i en skatteprocess eftersom det relativt ofta förbises. 

Inom Mazars finns en processgrupp som bl. a. hjälper företag och enskilda att ta till vara sin rätt i processer mot Skatteverket. Du är välkommen att kontakta oss om Du har behov av hjälp. Läs även vårt senaste blogginlägg  där vi beskriver hur du genom ett ”öppet yrkande” yrkande kan undvika problem.   

Fredrik Rosén, skattejurist Mazars 

Vill du veta mer?